when I was young, seemed like life was so wonderful

i lördags hade vi en helt awesome inflyttningsfest, fullt med människor jag (vi) gillar, massor med kärlek till favorittjejerna och en alldeles perfekt fylla. sista person gick hem strax efter halv 6. lyckat! vill nästan flytta ut och in igen så vi kan ha en till.

nu är det officiellt höst, har jag bestämt. det känns i luften. plus att det har omväxlande varit soligt och ösregn idag, nu är det enbart det senare. jag har ändå resten av veckan uppbokad med semestergrejer, känner att det är en fin avslutning på sommaren. puss puss!

ja, det här är ett till inlägg om mig själv.

jag har försökt skriva ett inlägg om hur jag inte saknar att vara 16 och full av osäkerhet och självförakt, och hur jag har insett att jag kanske äntligen har lärt mig att respektera mig själv och vara lite ego, på ett bra sätt. för kanske första gången vara helt nöjd med tillvaron och ett förhållande jag ingår i för att jag helhjärtat vill det, inte för att få bekräftelse.

det gick sådär. istället tänker jag låta den här gamla favoriten stå för nostalgin och för hur jag saknar min franska (nåja, nästan..) vapendragare:

http://principsak.blogspot.com/2007/04/oh-sweet-sweet-memories.html

oinspirerad update

jag har fått pikar om att det var längesen jag bloggade. så nu bloggar jag. livet är rätt najs nu. gotland var mysigt, sommaren är bra, lägenheten är fin och även han som bor i den. det är bara knappt fyra dagar kvar på jobbet och det känns awesome! jag har eventuellt hittat något jag vill utbilda mig till (men av erfarenhet vet jag att jag mycket väl kan ha gjort en mental usväng om en månad). well, det hela gör det lite svårt att leva i nuet men det går ändå rätt bra.

c'était ici

insåg att det närmaste jag kommer att skapa musik är att skriva. jag vill skriva ord som liksom ramlar fram, som fingrarna över tangenterna i yann tiersens musik. jag vill fånga energin i l'absente, vill förmedla upphetsningen jag känner inför världen ibland. det kanske blir så när man blir uppfylld av livet. någonstans här började jag närma mig alldeles för stora och lite för existentiella frågor, så jag tog en time out. vet inte vad det är med tågresor och promenader och kväller som gör mig så fruktansvärt melankolisk. glömmer det för ett ögonblick för nu, nu hamrar han på tangenterna. han vid pianot, och jag kan se framför mig hur det är hela världen för honom just då. lyssna, ni kommer förstå.

nu

jag är precis där jag vill vara, någon annanstans.

year of awesomeness continues!

har lämnat in uppsägningen. snart är det semester. sen har jag ett år av en fenomenal sysselsättning framför mig.

space

glider iväg en stund på tåget, tillsammans med en kille som heter samson greene. vi har ungefär 250 sidor tillsammans, det känns lite melankoliskt att veta redan från början att det kommer ta slut. å andra sidan, så är det väl i verkliga livet också.


hoppar tillbaka till min egen verklighet. märker att de svarta ränderna på min vita tröja blir röda och blåa i tågfönstret. klockan visar 11:44 och tunneln innan södra station skulle lika gärna kunna vara paris. i rulltrappan luktar det som elefant-godisarna som fanns (finns?) i tablettask, fast jag tycker att det borde lukta äckligt, eller inget alls. det är måndag, fast ändå inte riktigt, och det är juni, fast ändå inte alls.